”Ready to go?” frågade jag Charlie, men hon var uppenbart mer intresserad av de två killarna borta vid baren som flinandes kollade mot oss. Fula var dem verkligen inte, vilket var problematiskt. ”Charlie we need to go right now!”

Hon kollade surt på mig men reste sig i alla fall upp i kurs mot dörren. Glad över att hon för en gångs skull lytt mig gick jag efter henne. När jag väl var framme vid dörren hade hon dock redan hunnit ta sig ut på gatan. Jag kollade ned på mina slitna converse medan jag slog upp dörren, och eftersom jag som vanligt inte såg mig för slutade det med att jag landade på rumpan.

”Are you allright?” frågade en mörk stämma mig. Jag kollade upp mot personens ansikte. Det här var bara för bra för att vara sant.

”It’s my fault”, ursäktade jag mig och tog en klunk av det svala vattnet Earl givit mig.

”No. It’s totally mine, I didn’t look where I was going”, suckade killen, vars namn tydligen var Liam framför mig. ”Are you sure that you’re allright?”

”Yeah. Pretty sure…” skrattade jag nervöst fram. Hans blick mötte min och ett leende kröktes sedan på hans läppar. Han var gullig – ingen tvekan om det. Kanske var han singel?... De alltför fåniga tankarna fick ett brett leende att ta plats på mina läppar.

”What’s so funny?” muttrade Charlie från andra sidan bordet, där en brunhårig kille med massiva lockar också hade slagit sig ned, tätt intill Charlie. Jag skakade på huvudet,

”Nothing. No… nothing.”

”Do you want anything else my dear?” brummade Earl vänligt, “Maybe a coup of tea?”

“No, thank you Earl. I’m alright. I can drink tea at home… with Charles.”

“Don’t call me that!” fräste Charlie irriterat. Hon ansåg strikt att Charles var ett killnamn, men inte Charlie. Så man fick kalla henne Charlie eller Charlotte – men ingenting bortsett ifrån det.

Jag drog en hand igenom mitt blonda hår, ”I think we have to go now…”

”Oh… okay. Again, I’m really, really, really sorry about what happened earlier.” repeterade Liam sorgset.

“It’s alright! I promiseeeee!” skrattade jag glatt fram. En kille bakom honom som helt klart såg ut att vara gay, började helt plötsligt le. Stort.

“Well.. let him make it up to you then”, tyckte han överlyckligt. “With dinner. On Friday.”

“What?” utbrast jag och Liam i kör, båda lika förvånade över påhoppet om middag. Jag menar, vi kände knappt varandra!

”Yeah. That’s sounds terrific.” instämde en mörkare kille, helt klart utländsk.

”Well…would you like to go with dinner with me then?” frågade Liam genant. En ljusröd nyans hade blossat upp på hans äppelformade kinder. Det var bedårande.

”Yes. That sounds great to me. Here’s…”, sa jag och började klutta ned mitt nummer på en servett, ”my number. Give me a call.”

”Don’t be a stranger! Now we have to go. Toooodddlleeeee!” tjöt Charlie som adjö och drog sedan med mig ut i den svala kvällen. Förbryllat kollade jag åt hennes håll,

”What was that all about? We were actually having a conversation!”

”Yeah, but I was kinda bored talking to that curly-head, so I wanted to go. Is there a problem?” muttrade Charlie irriterat till protest, ”I didn’t think so. Now… let’s go home and eat some Ice Cream. That sounds delicious in my ears.”

”Yeah. That sounds great.”

 

För elfte gången idag sneglade jag ned på min mobil. Inte så mycket som ett pip hade den gett ifrån sig, förutom tidigare vid klockan fem då jag hade fått ett sms ifrån min telefonsoperatör.

”Charlie, I’m not joking when I’m saying that I will rip your eyes out if you don’t stop looking at your stupid phone!” tjöt Charlie irriterat ut och drämde ned sitt exemplar av ELLE magazine i tevebordet. Jag bet mig löst i underläppen och slängde en blick på klockan. Kvart över nio.

Alexandra, en tjej i min kemiklass hade ringt tidigare imorse och informerat mig om att det hade brunnit i skolan och därför skulle vi vara lediga tills skolstyrelsen fann en annan lokal för oss att befinna oss i. Under tiden hade vi oturligtvisnog fått en uppgift. Antingen kunde man skriva en uppsats om Bethoven på tiotusen ord, eller så skulle man göra en halvtimmas lång film. Uppsatsen hade jag skrivit klart redan vid åtta imorse.

”So… would you like to go buy a pizza or take a trip to McDonald’s?” frågade Charlie samtidigt som hon målade sina naglar med samma rosa färg hon målat dem med under dem senaste tjugo minutrarna.

”Oh… chicken nuggets would be perfect right now. Soo…?” svarade jag och fick det hela att låta som en fråga. Charlie lade ifrån sig nagellacket och började blåsa på sina nylackade fingrar.

”McDonald’s it is!”

”Lets go crazy, crazy, crazy

’til we see the sun, ohyeaa,

I know we only met but,

Let’s pretend its’ love, ohoh,

And never, ever, ever,

Stop for anyone, nooo,

Tonight lets get some…

And live while we’re yoooooung.”

Zayn tog den sista tonen, som han alltid gjorde. Intervjuarna klappade imponerat åt våran sång och visslade till, till och från. Louis och Niall log mot dem samtidigt som Harry hällde upp vatten åt oss i våra glas.

För tillfället befann vi oss på ett hotellrum mitt i centrala Manchester. Utanför stod fansen och skrek, i hopp om att vi skulle gå ut på balkongen och vinka åt oss. Dock hade våra säkerhetsvakter samt management strängt informerat oss om att vi absolut inte fick göra det då det var en säkerhetsfara. Men vad var det värsta som kunde hända? Våra fans skulle inte direkt hoppa på oss som apor och döda oss.

”Wow! You guys are so talanted! I’m impressed.” log Annie och nickade åt sina ord.

”Thank you.” svarade Louis glatt. Det var oftast han som stod för tacken eftersom att han fick ut dem vänligast. När vi andra sa det brukade det låta som om vi hade magkatarr och sa tack till att få ta över toaletten.

”So… what’s up next guys? Liam?” frågade Josh och log uppmanande mot mig.

 

 

”We’re about to start our big tour, Take me home. We’re gonna travel alot in Europe to preform. And it might happen that we wright a few new songs meanwhile… who knows?” log jag till svars. Annie nickade,

”So, Europe is on the list. But, what I’ve heard… you two have girlfriends.” flinade hon och pekade på Louis och Zayn. Båda två nickade med stora leenden på sina läppar.

”Yeah. Perrie is also heading for a tour with Little Mix. Mostly here in the U.K and in the US.”

”Oh, yes I remember that she said that! We interviewed them last week I think. Jade told us about their tour then”, nickade Josh. ”But how about Eleanore then, Louis?”

”Well, we’re gonna fix so that she can come visit as many times as possible. But nothing is planned quite yet.”

”I see. And no girls for you, Liam, Harry and Niall? Still single and ready to mingle?” log Annie och vickade flörtsamt på sina ifyllda ögonbryn. Harry skrattade till,

”Yep. I’m still single. Girls just can’t handle me..”

Niall skrattade till, ”So am I.”

Annies blick föll på mig, ”And how about you Liam? I heard about your’s and Danielle’s break-up. So… are you still single or has one lucky girl striked?”

”No”, skrattade jag en aning för stelt. Att dem tog upp Danielle gjorde mig snabbt illa till mods. Jag ville verkligen inte diskutera om henne just nu. ”I’m still 100% single.”

”That’s good to hear. I mean, that you didn’t moved along to fast.” tyckte Annie ärligt.

”Yeah…”

”Okey! Everyone, this was One Direction here with us at R1000. Here comes Macklemore’s new hit – Thriftshop!”

Jag lutade mig tröttsamt tillbaka i soffan vi satt placerade i. Undrar om Katie kanske lyssnar på R1000. Kanske tog hon illa upp eftersom att jag sa att jag var 100% singel? Vi hade trotsallt bestämt dejt, så jag kanske inte var precis 100% singel. Kanske 80. Nej Liam, inbilla dig inget. Hon bryr sig säkert inte. Jag menar, Danielle verkade inte bry sig. Ingen vill vara ihop med dig. Oroa dig inte.

---

Long time no see, huh? Jag är så ledsen över den ur-usla uppdateringen. Men nu har jag fattat tycket lite igen, och det är sommarlov och allt... jag kanske kan börja igen? Är det några kvar där ute? Hoppas det! Kommentera för mer. XO.